lördag 23 juni 2012

Midsommar 2012

Herregud vilken midsommar... Jodå, början var bra, tills pappa stack iväg till fröken otrogen. Gjorde mamma förbannad (och mig besviken). Resten av dagen var bra, spenderades med Susanne, Nea och hennes bror istället. Åt god mat och jordgubbar. Men sedan kom pappa hem kort efter dem stack...

Har nog aldrig vart så ledsen och rädd i hela mitt liv. Dem pratade (för femtusende gången) vid datorerna och jag satt i min säng. Det bara brast... Dem pratade om att han fortfarande hade en ring på fingret. "Vill du att jag ska ta av den?" frågade han. Fyfan vad rädd jag blev... Men mamma sade lungt "nej, det vill jag inte". Jag är alltså LIVRÄDD för att han ska sticka härifrån, jag klarar inte av det...

Mamma fick honom att komma in och trösta mig, istället för henne. Jag har aldrig haft en chock innan men tror fan jag fick en då. Han kramade om mig. Han var varm. Han sade att han hade vart dum, och frågade mig om vi borde ha bättre kontakt. Jag bara nickade. Kunde inte ens se honom i ögonen. Inte ännu. Men jag ville, och ångrar att jag inte gjorde det. Men han kom och kramade mig... Jag har inte fått en kram av min pappa på över flera år... Jag är just nu så förstörd inombords, men ändå så otroligt lycklig över det.

Pappa... 

Nu börjar jag gråta igen så nu ska jag stänga av. Har huvudvärk också (förståeligt). Imorgon ska jag med Nea och testa att köra Amingo med vagn. Blir skoj! Sedan ska jag bara nörda massa Tintin

Godnatt ~

1 kommentar:

  1. Pappa är alltid pappa, vad som än händer ♥ Hur mycket man än vill att de ska sluta gnälla och tjata på en, hur många bråk och tjafs man än har, så är pappa helt enkelt pappa.

    Min mammas far (vi har aldrig räknat honom som "morfar", även fast han var vår biologiska) slog mormor något eländigt när mamma bara var några år gammal, han knuffade bland annat ner henne för trappan under tiden hon var gravid med Ullis. Mamma har aldrig gillat honom, aldrig ens velat ha kontakt med honom sen han flyttade. Trots detta sörjde hon mycket när han gick bort i cancer för några år sedan, även fast hon enbart haft kontakt med honom en eller två gånger via telefon och träffat honom lika få.

    De går inte riktigt att hata fullt ut, hur man än försöker. Jag älskar min pappa, har alltid gjort och kommer alltid göra, vart han än nu befinner sig. Jag vet att han finns där när jag behöver honom, och jag är säker på att din pappa kommer finnas för dig också, när du mest behöver det ♥

    SvaraRadera