onsdag 31 oktober 2012

Tankar om att bli 18


Längesedan jag blivit så berörd av en sång på länge...
Dans-soundet förstör mycket, för refrängen är så underbar så den får mig att gråta...
Och låten passar ganska väl in på texten;

__________________________________________________________________

För snart 18 år sedan låg jag och min mamma, troligtvis utmattade, i en säng i Karlskrona. Min mamma, en mor, och en pappa, en far, som redan långt innan dess hade börjat älska mig. Omgiven av vita lakan hade jag somnat. Ett nytt frö, på väg ut i livet. Utan tankar, men full av liv och kärlek.

18 år går inte på ett steg. Man måste ta ett steg i taget, i rätt riktning dessutom. Och trots att många runt omkring mig har hamnat snett, så har jag alltid lyckats gå på den rätta vägen. Den väg jag vill gå. Det visar sig vara den rätta vägen, och har så varit fram tills nu.

I 18 år har jag staplat mig fram.
Gråtandes
Kämpandes
Skrattandes
Hoppandes
Skuttandes
Krypandes och älskande.
Allt detta och mycket mer har hunnit hända. Och allt kanske inte hände på så lång tid som 18 år, vissa saker tar bara några nätter att genomföra. Men allt har hänt.

Tiden går. Klockan går.
Den går och går, men kommer aldrig till dörr’n.
Men det gör jag.

Jag har i en månad nu gått igenom en slags kris inom mig själv. Den har inte visats utåt, jag har bara funderat läskigt mycket.
På framtiden.
Lite på det som vart också, men mest framtiden.

Jag är 18. Det är mycket.
Om 18 år igen är jag 36 år. Då kan jag nästan räknas som medelålders.
Det betyder att jag, rent teoretiskt sätt, bara har halva livet kvar innan jag blir medelålders och skaffar familj och villa.

Det skrämmer mig. Allt går så fort.
Det bara ”svish”, och så är det borta.

Hur många gånger har jag inte tänkt ”fan, vart tog min tonårstid vägen!?”. Jag minns att jag, för exakt ett år sedan, kom på att ”fan, jag blir 17, och jag har inte en enda gång under resterande år tänkt att ”fan va skönt att vara 16””. Det är exakt likadant nu. Jag fyller 16, blir 17 ett kort kort tag och sedan blir jag plötsligt 18. Vart fan tog dessa tre år vägen?
Resan från 14 till 16 kändes jättelångt, medan 16 till 18 bara har gått på ett ögonblick.
Som i en dröm, där allt det tråkiga och vardagliga hoppats över.

Jag har inte gjort ett enda skit dessa år.
Inte ett enda
Skit.

Jag skulle bli så mycket.
Jag skulle GÖRA så mycket.

Jag skulle börja röka när jag blev ”stor”.
Ett år senare, när alla andra började röka och ha ”kul”, så ångrade mig.
Jag ville inte alls vara en del av det.

Jag skulle börja dricka och gå på fester när jag började högstadiet.
Där verkade det som att alla hade samma önskan som jag... Skillnaden är att medan dem fullgjorde det så satt jag hemma, lyssnade på Pippi i Söderhavet och drack cola.
Men jag var lycklig. Är inte det huvudsaken?
Nej…

Jag skulle förlora oskulden till en söt kille från Japan som flyttat till Sverige. Det skulle säga ”klick” och han skulle ha en lillasyster som av någon anledning skulle älska mig, lika mycket som han älskade mig. Vi skulle åka moppe sena sommarnätter, och bara njuta av att vara unga, dumma och nykära.
Vart fan tog han vägen då? Planet kanske störtade…

Jag skulle också träffa en tjej, och en annan kille, fast inte på samma gång, och båda med lika mycket kärlek.
Vi skulle sitta och dricka pepsi, äta godis, kolla på filmer, vara ute sent, pussas, hångla, ha sex eller bara hålla händer.
Vi skulle ut i natten, sitta vid en äng på somrarna tills solen gick ned.
Och när kärleken tog slut skulle vi bara säga ”tack för den här tiden”, kramas och sedan fortfarande vara vänner.
Vart tog dem vägen?

Vart tog den kärleken vägen?

Vad fan hände?

Jag är 18.
Moppe-rundor tills solen går upp är uteslutet.
Nu är det bil som gäller.

Och sena sommar-nätter?
Jo tjena…
Sommarjobb och kort-korta semestrar gör det där omöjligt.

Alla mina drömmar har vart underbara, för jag har alltid kunnat tänka att ”dem kommer, eller något liknande kommer, för framtiden ska ge mig det, om jag är öppen och väntar”.

Men det är för sent nu. Framtiden struntade i att jag stod och gapade som en fågelunge.

Den gick till alla andra. Utom mig.

Och vem klandrar jag? Mig själv…
Jag?
Är det mitt fel?

Klart det är. Fan vad dum jag är.

Hela jävla livet ligger för fötterna och jag har bara suttit instängt i en bubbla, med tankarna om att ”det löser sig, allt kommer så småningom!”.

Det blir som ett mantra, ”allt löser sig”, ”det kommer  gå bra”.

Jag är 18, och har en medelålderskris.
Det känns som det redan är för sent, alltihopa.

Min kärlek?
Pfft, nu kommer jag ju aldrig att få känna tonårskärlek.
Aldrig! Det är för sent!
Nu finns bara hederlig vanlig kärlek, som inte är speciell och som vartenda jävla människa drabbas av.
Det är för sent…
På tok för sent…

Att gå ut och festa…
Jag väntade med att dricka alkohol tills jag var 16 ½.
Nu när jag är redo att gå ut och festa, då har alla växt ifrån det. Nu är det en barnslig grej som ”man bara gjorde när man var ung och dum”.
Men hallå?
Lilla jag då?
Som aldrig fick vara ung och dum?

”Men dummer, det är för sent!”
Jaha, ok då…
Det är för sent

Allt är för sent…

… Vänta lite

So what?

Spelar ingen roll…
För helvete!
Den bästa tiden är nu!!

Det kan bara bli bättre!
Hör ni det!? Fattar ni!?
Det kan bara bli fucking bättre!!

Tänk såhär;
Snart slutar jag gymnasiet!
Det har vart tre underbara år med underbara människor, och underbara erfarenheter!

Jag ska iväg och plugga till precis det jag vill!
Jag ska ta ett sabbatsår, och koppla av!
Satsa på ritandet, animerandet och mig själv!

Mig själv, JAG ska stå i fokus!
Ingen annan!

De andra kan röka, supa, festa och knulla bäst dem vill
Men jag, jag är inte sådan!

Och kärleken, den underbara.
Den kommer väl när det är dags!

Jag tar hellre och blir nykär och förlorar oskulden som 25-åring
Än att vara full och förlora den som 13-åring.

Jag skiter i att inget har hänt än så länge, för det är nu det börjar!
Jag börjar mitt liv som vuxen, men inuti kommer jag alltid vara ett barn!

Jag kommer alltid ha mina minnen
Idéer
Mitt dagdrömmande
Och tankarna om en underbar framtid!

Äventyret börjar här

Och jag har bara tagit första steget!


Skolscen Sydost - Also knows as "Praktik"

Ja, känner mig nu skyldig att faktiskt skriva om praktiken också som varade 22-23 Oktober! Har ju bara skrivit om banketten än så länge, och det är världens drygaste inlägg för den saknar både bilder och videor.

Det började i alla fall i veckan innan vi skulle ha praktik. Alla snackade om praktik hit och praktik dit, och jag stod som ett frågetecken och tänkte "vafan snackar ni om?". Men fick då snabbt reda på att vi i ES10 skulle på praktik med Skolscen Sydost som varje år tillsammans med Ronneby anordnar skolteatrar här. Det är ett hundratal teatrear som söker in, och dem som kommer med kommer spela runt två föreställningar per dag där folk och skolklasser kan komma och kolla.

Första dagen (på måndagen) fick vi sticka till Kulturcentrum för att få veta massa fakta och var vi skulle vara o.s.v.. Jag och Ida skulle vara på Massmanska Kvarnen. Nu tänker ni nog som jag, "vafan är det för något?". Men det var enkelt nog bara en grå byggnad bakom Kulturcentrum som jag aldrig lagt märke till förut. Där skulle vi vara och hjälpa till.

På tisdagen fick vi namnbrickor;


Därefter fick vi hjälpa till att sätta ut stolar och rigga lite tills skådespelarna skulle komma. Kan tillägga att det enbart är två personer till varje föreställning, och varje föreställning är bara en halvtimma lång som mest, så det är inget enormt. Massmanska Kvarnen var dessutom en mycket mysig teaterplats, och jag blev genast sugen på att sticka dit under en December-dag och fixa pyssel-dag!

Första teatern kom i alla fall;


"Flight to Santiago". Riktigt häftig självbiografi, typ. Bra skådis, man blev riktigt tagen av det han berättade. Uppgiften jag och Ida hade under hela alltet var att ta emot biljetter och se till så folket höll sig där dem skulle vara innan föreställningen, och sedan dela ut blommor och naturgodis när skådespelet var klart. Simple enough. Under andra föreställningen ritade jag till, ritade tankar jag fick under spelets gång. Det var riktigt intressant faktiskt.

Sedan på Tisdags-kvällen var det då Bankett, men den har jag redan skrivit om så det behöver jag inte göra igen.


Dagen efter var det ny föreställning. Helt underbar pjäs om att vara sig själv och att allt inte ser ut som det verkar. Kan tilläggas att på Tisdagen var det mest vuxen-teatrar och teatrar för högstadiet, och på Onsdagen så var det teatrar för lågstadiet, lägre mellanstadiet och dagis. Tjejerna som spelade i den vi hade var dessutom extremt trevliga. Vi fick hjälpa till att bära ut deras saker sedan, så vi fick göra lite mer än att bara dela ut blommor/godis och ta emot biljetter.

Men jag kan säga att när dagen var slut kände man sig expert på att ta emot papperslappar och säga "tack så mycke" och "välkommen".


Sedan hade vi eftermiddagen ledig. Egentligen skulle vi med till Knutan för att hjälpa till med en pjäs som skulle spelas där, men vår handledare sade att det inte behövdes och att hon tyckte vi skulle kolla på någon pjäs som gick istället. Sagt och gjort, så gick jag på en till barnteater istället. Denna gick på Brukets Svarta sal (där vi har teater-träffarna i teatern) och var baserad på böckerna om Trollet med den Gula Kepsen. Eftersom jag känner till böckerna kände jag mig tvingad att se den. Den var riktigt, riktigt gullig! Ångrar mig inte att jag gick på den.

Efteråt kände jag mig riktigt nöjd med allt, både att ha fått jobba om dagarna, alla trevliga människor, alla barn och att få vara omgiven av teater. När onsdagen var slut känder jag mig bara redo att samla ihop en massa människor och spela teater!

Detta är något jag gärna gör om igen!
____________________________________________

Åh ja, det med ja. Jag beslutade mig för att helt random byta header på bloggen igen:


Fortfarande inte 100% nöjd, men nu börjar det lukta "Lilla My's Blogg" här!

Födelsedags-firande 2012

Åh jissus, har hänt så mycket och hade tänkt ta itu med bloggandet och lägga ut lite smått här och var, men jag tycker vi börjar med i lördags, då jag firades tillsammans med Jenny, Josse, Oliver, Mattias, Kenneth, Anders och lite senare även Johanna, Jimmie och Nea. Ganska många alltså. Mamma bakade tårta och kakor och så fikade vi på kvällen. Mys-mys-pys!

Slut på pratet, här kommer bilder;





tisdag 23 oktober 2012

Kulturcentrum - Bankett 2012


Ni anar inte… Ni ANAR inte, vad kul jag har haft! Efter en dags praktik på KPC (Kulturpedagogisk Centrum Ronneby) så fick vi inbjudan på att vara med på en bankett på kvällen. Jag ställde gärna upp, eftersom Anette (vår fröken) lovade god mat och underhållning, och man tackar inte nej till en dyr banket.

Det visade sig vara den roligaste kvällen jag någonsin upplevt! Kvällen bara flög förbi! Först kom vi in på Kulturcentrum, fick drinkar och fick veta vart vi skulle sitta (vi fick ombokat bord men ingen klagade för det). En duktig kille spelade piano som jag och Madde lyssnade på och sedan höll en av ledarna tal. Precis när vi skulle till och skåla hör man en pipig röst från någonstans. Då kommer det in en tjej med handdocka föreställande en mus med Lucia-glitter om halsen, och klagar på att han glömt att välkomna och tacka skådespelarna som gjort så mycket. Så otroligt gulligt! Redan där märker man att det kommer bli en underbar kväll! Sedan satte vi oss så småningom och fick in förrätt; Toast. D.v.s, liten mörk macka med gravad lax, citron, sallad, tomat och gurka. Nam!

Sedan, oj oj… Sedan! Kom det bästa av allt. Vi hade i förväg fått höra att vi skulle bli serverade av underhållare. In med vinflaskor kommer servitörer (varav två kvinnor) uppklädda, slickat hår och allmänt styrda. Man märker direkt att ”wow, detta kommer bli bra”. Dem springer(!) med vinflaskor i högsta hugg, småpratar med folk (men ingen kom fram till oss i och med att dem antagligen sagt till att vi inte skulle få vin) och ser allmänt roliga ut. Jag och Madde plockar genast ut en favorit; en kort, kort man (med huvudet ungefär till mina axlar) som såg ut som en korsning mellan en pingvin och en italienare.

Dem presenterar sig snart, och damen pratar danska. Underbara danska! Men med väldigt rent uttal så man förstod ganska fort. Eller ja, jag och Madde förstod. Resten av klassen fattade inte ett skvatt. Men så går det när man älskar språket antar jag, hehe.

Sedan kom dem in med tallrikar, och fy helvete vad nervös man blev! En kille som sprang(!) med tallrikar(!) och det lät som dem skulle falla i golvet när som helst! Vart man än vred huvudet så hände det nya saker, någon kom in med ett femtital tallrikar och delade ut på måfå, den lilla korta mannen (som jag och Madde snart döpte till Pingvinen) kom ut med en endaste tallrik och såg väldigt nöjd ut med det. Skrattade så jag grät!

Sedan kom huvudrätten; Hjortkött med bacon, sparris inlindat i bacon och potatisgratäng. Nu vet jag inte om ni känner mig, men jag äter ALDRIG bacon, och äter ALDRIG kött. Speciellt inte hjortkött som till på köpet är lite rött. Jag äter ALDRIG sparris och jag äter HELST inte potatisgratäng. Tänker ”fan tänk nu om jag blir en barnunge som inte gillar något”. Hör och häpna, så var det ta mig fan det godaste jag någonsin ätit… Sparrisen tog jag två tuggor av innan jag insåg att det inte gick, sparris är ingenting för mig. Men köttet, åh gud… Har aldrig ätit så gott kött i hela mitt liv! Och potatisgratängen, GUD! Så krämig, så smakfull, så extremt extremt god! Första gången jag äter kött och bacon utan att klaga på det. Ett under har skett!

Bara det gjorde mig extremt lycklig, men med tanke på att underhållarna sprang runt gjorde inte saken värre. Säg vad dem INTE hann göra under den tiden!  Dem sjöng Bella Notte och delade ut fejk-spaghetti (med andra ord; kolasnören) som huvudgästerna skulle snaska på, två av dem tävlade om en kvinnas gunst genom att bära in blommor (först en kandelaber med brinnande ljus, sedan en blomma, sedan en krukväxt, sedan en extremt stor krukväxt, och sedan en hel palm som räckte ända upp till taket), den storväxta kvinnan sjöng för ett ex antal män och försökte få med dem ut (hon lyckades nästan med en), en av herrarna kidnappade en kvinna och bar med henne ut (för att sedan komma in igen med rufsig tupé, slarvig skjorta och oknäppta byxor) och en av herrarna lyckades tejpa hela huvudbordet så alla satt fast. Allt medan Pingvinen drack vin från sin skjorta då och då och deras kvinnliga ”ledare” försökte styra upp alla. Jag kan säga dig, jag har aldrig skrattat så högt och så gott i hela mitt liv! Jag höll på att DÖ!

Sedan, så tackade dem för sig och gick ut. Vi applåderade (och vilken jävla aplåd) som sedan blev till stampanden. Först DÅ kom dem tillbaka ut och började skrika (varpå vi skrek efter):
- Giv mig et H!
- H!
- Giv mig et G!
- G!
- Giv mig et V!
- V!
- Giv mig et T!
- T!
- Hvad bli det?
- (Jag var typ den enda som skrek) HGVT!!

Efter det tackade dem sig, fick plastblommor, nästan våldtog en arrangör och bar med henne runt i salen och gick ut. Jag, Madde och Abbe gick sedan tyst för att se om vi kunde träffa dem och få bilder på dem. Gissa om vi fick det?

Vi fick mer än så! Dem höll på att byta om men tog gärna på sig igen när vi kom. Vi gick utanför deras omkläd och Madde tog kort med Abbes mobil. Först var det bara Abbe och dem, sedan klev jag in (och blev omfamnad av Pingvinen) och så småningom hoppade Niki med. Madde hoppade in också och Pingvinen fick hålla om oss båda, han var superglad för att få två tjejer att hålla om och jag och Madde skrattade så vi dog!

Sedan fick vi många tjusiga bilder. Då kommer mannen med tejpen och börjar sakta tejpa om Abbe och två av skådisarna. Jag och Madde tar kort och skrattar. Men tro fan han kommer efter oss också då! Vi blir också intejpade. Senare kommer Maria (min teaterledare) och även hon blir intejpad! Allihopa sitter fast i en stor bunt med tejp, och jag skrattar så jag tror jag ska dö!

Sedan tas det många kort där också, med alla mobiler som finns. Sedan kommer vi loss, och jag ger honom en fin hatt av tejp som straff. Han blev så söt, haha!

Sedan fick vi efterrätt; Glass med vinbär i och massa goda bär ovanpå. Nu mår jag extremt illa, eftersom jag åt för mycket mat. Har aldrig skrattat såhär i hela mitt liv!

Bilder och videor som Abbe tog kommer komma upp så snart jag får tillgång till dem. Nu ska jag sova. Imorgon blir det ytligare en dag med teaterjobb innan torsdagen och vanliga skolan kommer igen.

Tjolahopp!

söndag 21 oktober 2012

Ego-bilder

Jag och Nea var och filmade höst idag. Eller ja, jag filmade och hon körde mig. Men i alla fall!
Igår tog vi ego-bilder och så såg vi på "Fyra år till". Underbart söt film!
Så tog vi egobilder också:









Här se ni mitt nya underbara hår! :D Trivs som fan i den här frisyren och färgen. Woohoo!!

Nu ska jag egentligen göra läxa, men den får vänta lite till.

Mors ~

torsdag 18 oktober 2012

Liten uppdatering

SKOLA!!

Den tar upp så mycket tid! Velat fota höst nu hela veckan för vart så underbara färger ute. Idag var det sol och allt bara lyste! Men NEEJ då, då ska jag ha skola istället och sitta inomhus och tyna bort. GUH!

Jaja, bara en vecka kvar och sedan är det lov! Inte bara lov, höstlov! Vilket betyder födelsedag! Jag blir 18! ... Åh jissus, jag blir faktiskt 18 år....
VART FAN TOG MIN TONÅRS-TID VÄGEN!?

Tills vidare tänkte jag ge er några natur-favoriter från 2011 som jag letat fram och redigerat i mina numera sortera mappar:



Sommar, sommar, sommaaar!

Vet inte om Nea minns detta, men jag minns att hon dök ned för att kika in genom fönsterna, och jag såg det perfekta foto-tillfället. Däremot reste hon sig innan jag hann, så jag skrek till "nej! Sitt ned för fan!", haha!

Ett favorit-foto som jag totalt glömt bort, och blev helt "woah!" när jag hittade det igen. Oredigerad btw, för hur jag än försökte redigera blev den bara fulare. Den är redan perfekt. 

"Sup dude?"

Mysigt värre! Nu ska jag faktiskt göra lite religion-läxa och läsa på om spiritualism  Sedan ska jag rita och mixa lite med videor. Börjar inte fören 12 imorgon, eller t.o.m. 13:05 om det är så att jag skippar matten. men tror faktiskt jag ska gå på matten imorgon, för tog sovmorgon från den i måndags istället.

Har ni tur kan ni dessutom förvänta er min första kort-video! Har en låt jag velat göra video till länge nu, och nu är det perfekt väder. Denna helg ska jag förhoppningsvis ut med Nea och fota, och då kan jag passa på att filma. Sedan på lovet ska jag också ut. Det svåra blir att få regn-klipp då kameran inte är så glad för regn, men det går säkert.

Åh, Elvis-låt på Spotify! Awesome.

Ha det gôtt!

söndag 14 oktober 2012

Öh tjena

Idag har jag... Haft SÅDAN EXTREM MENSVÄRK! ...
Och just nu är jag hyper på redbull tjosan!!

 Har ritat extremt mycket ikväll! Helt förvånad...
Och glad! Så, ja, här får ni:





Gutt gutt! Och i skrivande stund håller jag dessutom på att fortsätta med tre bilder. Jag kanske, KANSKE, kan hinna med de flesta tills 28'de Oktober i alla fall. Om jag har tur, och flera "bra rita"-kvällar.

Annars har det inte hänt mycket idag. Har små-ångest över skolan, för har massa arbete som ska göras. Allt sådant får göras nästa vecka, för denna helgen ska jag fan ägna mig åt mitt ritande!

Nu ska jag fortsätta med bilderna. Mors! 

fredag 12 oktober 2012

Märker ni något?


Jajamensan! Ny header!

Dock inte 100% klar (kunde ni tänka va?). Imorgon ska jag fixa titeln "Lilla My's Blogg" och ändra den undre texten också. Inom en snart framtid kommer jag troligtvis också byta ut bilden på mig och bilden jag ritat. Men den är åtminstonde 500 gånger bättre än min gamla XvX

Nu ska jag fortsätta smaska godis, lyssna på Povel Ramel och rensa bilder. Kommit en tredjedels bit på vägen i alla fall!

onsdag 3 oktober 2012

Öh, sömn?

Jag vet inte om jag gillar när min hjärna stänger av min "mm, sova"-knapp och istället sätter på den som konstant vaknar hela tiden. Det brukar hända när jag har prov eller måste upp tidigt nästa dag (i detta fallet är det prov). Vaknade första gången vid kvart i fyra tror jag, och bara väntade på att mamma skulle ringa och väcka mig. Men efter att ha vridit och snurrat och kollat upp i taket en kvart kollade jag klockan, och då är hon fan bara 04:02. "Skit", tänker jag, men njuter ändå extremt. Ni som känner mig vet kanske att jag älskar att vakna mitt i natten och kunna somna om igen ~

Bild på mig som liten med öl bara för att jag lider bildbrist

Gjorde såhär ett antal gånger, den sista gången var vid 06:00. En kvart innan mamma skulle ringa. Då kändes det bara jobbigt, men lyckades faktiskt somna innan. Det positiva med detta är att jag just nu är pigg (eller, så pigg man kan bli med 6 timmars sömn) trots att jag lade mig för sent igår.


Nu ska jag nörda lite julkalendrar innan man ska ut till bussen. Har hamnat i en jul-svacka igen, men nu är vi faktiskt i Oktober så nu gör det inte så mycket.

Mors ~