lördag 6 juli 2013

Hair...

Idag / Ikväll / Nu var första gången jag grät p.g.a. mitt hår.



Dilemmat i sig är ganska enkelt:
Jag är trött på mitt långa hår, känner mig inte trygg i det och vill klippa av det.
Klippa mig korthårig helt enkelt.

Riktigt kort-kort! Som jag hade det i åttan ungefär, fast lite längre.

Så hur kan jag börja tvivla?
Jag var så säker! 100% säker för bara två månader sedan!
Vafan, jag var säker på det redan i Januari!
Det enda som hindrade mig var att jag ville ha långt hår till balen och eventuellt kunna ha orginalhår då jag skulle göra rastaflätor (vilket jag nu lägger på hyllan tills jag har mer pengar).
Det var allt!
Sedan skulle det BORT!

Men gud, vägen dit var lång...


VARJE gång jag sagt till folk att "jag ska klippa av mig håret" har de ALLA sagt samma sak:
- Nää!?
- Varför det?
- Men du är ju så fin i ditt långa hår!
- Ge mig ditt hår då!
- Vaa!? Varför!?

- Neej!
- Näj!

- Nej!
- Varför!?

Alltid samma gamla visa. Och först tyckte jag "aww, dem tycker jag har tjockt och fint hår" och tog det mera som en komplimang. Men det gick väldigt snabbt från komplimang till plåga...
Till slut kände jag bara "vet du vad, jag skiter fullständigt i vad du tycker för jag ska klippa mig i alla fall!"

INTE EN ENDA GÅNG har jag hört "men! va kul, hur kort ska det bli?"
Eller "vad bra, du passade så bra i kort hår!"

Och de gånger jag sagt det har det ALLTID blivit följt av ett;
"Men, ska du verkligen klippa dig? Allvarligt talat"

Precis som att jag skämtade. Precis som att det vore en idiotiskt dum sak att göra.
Precis som att jag såg förjävlig ut med kort hår och att jag inte borde ha det alls.
Precis som att jag förolämpar folk om jag faktiskt vore så dum i huvudet att jag klippte av mig allt.



VARFÖR ska det vara så!?
Varför kan ingen vara glad för min skull, utan att det måste påpekas om hur långt och fint hår jag har?



För mitt hår ÄR inte fint!
Det är trassligt, i vägen, tovigt, i vägen, varmt, i vägen, opassande och i vägen.

Sade jag att det var i vägen? Jag har knappt gått en enda dag sedan Februari med nedsläppt hår.

För att inte tala om att jag inte trivs i det.

Folk missar det väldigt lätt, och bryr sig inte ens om det..
Varje gång folk sagt sitt dumma; "varfööör?"
Har jag svarat; "För jag trivs inte i mitt långa hår, alls. Det är inte jag".
Och... Ingen reaktion. Kanske ett axelryck eller ett himlande med ögonen, inte mer.
Förstår ni inte? JAG TRIVS INTE! Jag gillar inte mig själv!
Att gå med långt hår för mig är detsamma som att ni skulle ha på er en kartong istället för kläder,
eller gå runt med "idiot" målat i ansiktet. Det känns fel, man känner sig löjlig och vill bara ändra på det!

Till och med mamma skiter i det! Då jag sagt till henne flera gånger att "du borde färga dig mörkhårig igen" på vilket hon svarar "ne, jag trivs inte i det". Då jag direkt gått på med "precis! så känner jag med mitt långa hår" bara skrattar hon åt mig, med en sådan ton som att jag inte alls vet vad jag snackar om!


Tosia närmar sig...
Min plan var att klippa och färga mig strax innan Tosia.
Jag var så lycklig, och räknade ned dagarna.
Nu blir jag illamående och extremt deppig så fort jag tänker på det.

ALLA runt omkring mig har gett tydliga besked om vad de tycker om mitt hår.
Men... Jag vill ju klippa mig!... Eller vill jag?
Det är ju så långt nu, och jag KAN ju sätta upp det.
So what om jag mår asdåligt varje gång jag ser en bild av mig själv med långt hår, eller hur?
So what om jag drar mig för att duscha eftersom det tar timmar för håret att återställa sig, right?
So what om jag inte längre orkar borsta eller ta hand om håret eftersom det 10 timmar efter dusch ser ut som det värsta äckliga hår någonsin, RIGHT?

Jag står emellan två stup
Det ena vassare än det andra.


Vafan ska jag göra?
Hjälp mig...

4 kommentarer:

  1. Klipp dig.

    Jag tror folk mer påpekar att ditt här ÄR fint, för det är det ♥ Min mamma har alltid drömt om ett hår som ditt. Tjockt, långt och fylligt. Åtminstone ser det ut att vara det, och det räcker för många. Jag kan titta på folks hår och tänka "Åh, tänk om jag hade ett sådant långt och fint hår att sätta upp?", men sen klipper jag mig kort i alla fall. Största anledningen är för att jag (olikt dig) aldrig haft tålamodet att låta det växa ut, för att mitt i kraglängden har jag tyckt att det ser förjävligt ut. Så då klipper jag av det, igen, trots att jag egentligen vill spara. Därför ska jag klippa av det Helt den här gången, bara spara lite, liite lugg att resa för att inte se allt för rakad ut. Då blir allt jämt och jag slipper klippa mig i frisyr tills det vuxit ut till önskad längd.

    Det är inte för att vara taskiga folk säger så, det är för att många inte skulle våga göra något sådant själva. De känner en rädsla, och de vill förmedla den till dig. Att du sen inte är rädd, det vet inte/bryr de sig inte om, de känner bara sina egna tankar: "Gud nej! Det tar evigheter att växa ut igen! Aldrig!"

    När jag gick i sexan och hade som längst hår (60-70 cm) var jag trött på mitt hår, då ville jag klippa av det. Jag ångrar inte alls att jag gjorde just det, även fast jag bara tog det bit för bit. Jag tyckte att det var svårt att göra i ordning håret och tråkigt. Numera känner jag lika dant fast jag har kort hår, och jag hatar mitt hår atm, det är bara en klump på huvudet som ligger där till ingen nytta. Jag vill förnya mig och göra något jag aldrig gjort förr. Jag känner för en nystart.

    Så jag förstår lite vad du känner just nu, även fast jag också sagt vilket fint hår du har, mest av en mild och oavsiktlig avundsjuka. Men för mig får du gärna klippa det, för du passade skitbra i det korta också! Jag tror helt enkelt bara att folk vill ha det där 110% beskedet att du tänkt igenom det, och DET har du gjort, no doubt about it. Gå på magkänslan helt enkelt ♥ Om den säger att du vill ha det kort, så klipp dig. När det väl är gjort finns liksom ingen återvändo, så då kan du antingen säga "Detta var ett bra val!" eller "Äsch då, men jag hade aldrig fått veta om jag inte gjort det, så det gör inget".

    SvaraRadera
  2. Det enda problemet är att folk smittar av sin rädsla på mig, jag tvekar själv på att klippa det fast att jag VET hur piss jag mår och att jag måste klippa det. Jag vill inte sitta hos frisören som på nålar och konstant tänka "nu händer det! ingen återvändo! hejdå, tjocka, långa hår, vi ses aldrig igen" utan jag vill sitta där med samma självkänsla och glädje jag hade i Januari. Jag vet att om jag klipper mig nu kommer jag ångra det samma kväll, och det vill jag inte ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då tycker jag du ska vänta tills efter Tosia. Titta på lite gamla bilder från 8:an (?) när du hade kort hår, och fundera på hur det skulle fungera på dig idag. Man får tänka på att du har ett annat ansikte och hårfärg numera, men kort hår fungerar skitbra på folk med din ansiktsform. Man har en tendens att se yngre ut i långt hår (i alla fall jag), vilket var största anledningen till att jag ville klippa mig kort från början, för att få bort bebisfejjan jag hade. Nu har jag vuxit till mig lite, så det är nog inte lika "farligt" för mig längre att ha längre hår x')

      Kolla också på korta frisyrer på internet/i tidningar. Du behöver inte bara titta på kortkort, utan bläddra igenom allt ifrån halvkort till riktigt kort. Ibland kan man få nya idéer man absolut inte hade från början.

      Och våga gå fullt ut. Tänk inte "Jag klipper det lite först" eller liknande, då blir det bara katastrof. Antingen behåller du längden eller klipper av skiten, det finns inget mitemellan så länge du inte hittar er frisyr du vill ha som är exakt det xD

      Radera
    2. Jag har inte förändrats såpass i ansiktet att jag skulle se konstig ut med kort hår tror jag inte, i alla fall inte med tanke på när jag satte upp det till det korta. Kom på att det kan vara en bra grej att börja göra förresten, för då vänjer jag mig mer vid "kort" hår, och jag påminns om hur skönt det är.

      Om jag klipper mig kort kommer jag antagligen inte klippa mig LIKA kort som jag gjorde i åttan, utan kanske lämna det så jag kan fluffa till det (jag kunde inte göra något ALLS med det korta hår jag hade då nämligen). Funderar fortfarande på hur jag ska göra luggen, om jag ska ha kort lugg, klippa den lika kort som resten av håret eller behålla någon form av snedlugg.

      Mamma kom med iden om att spara svansen jag har också, när frisören klipper den alltså. Jag tänkte på det först, men sedan tyckte jag "fan va löjlig jag är", men sedan kom mamma med samma förslag så varför inte ovo'

      Radera