lördag 10 augusti 2013

Jag är trädkramaren du gör narr av...

Har nog aldrig känt igen mig så i en text förut:

Jag skriver: ”Som man behöver jag ta ställning mot kvinnovåldet i samhället!”.
Några svarar mig: ”Som om kvinnor inte slåss!”. 
Jag skriver: ”Vi behöver värna om djuren som far illa!”
Några svarar mig: ”Vaddå, och barnen som svälter då?? Ska djuren komma först??!!” 
Jag skriver: ”Jag tycker att människor som flyr undan förtryckt och våld ska få skydd här!”
Några svarar: ”Ska vi inte först hjälpa oss själva!”Andra svarar: ”Vaddå, ska vi importera problemen till oss??!” 
Jag skriver: ”Vi behöver lägga mer resurser på att rädda världens hav!”
Några svarar: ”Ja, men varför ska vi börja först. Det är väl andra som är värst??!” 
Jag skriver: ”Beundrar alla mammor och pappor som bryr sig och engagerar sig!”
Några svarar: ”Visst, men de är få ... ” 
Jag skriver: ”Barn är kloka och fulla av visdom!”
Några svarar: ”Då har du inte umgåtts mycket med barn. De slåss och mobbar!” 
Jag skriver: ”Jag träffade en underbar människa!”
Några skriver: ”Wow, ett undantag ... ” 
Jag skriver: ”Jag tycker att livet är underbart!”
Några svarar: ”Du har nog inte varit med om mycket ... ” 
Jag skriver: ”Mina barn är bästa vänner!”
Några svarar: ”Vänta tills de är äldre ... ” 
Jag tänker: ”Det är synd att ditt hjärta är så stängd, dina tankar så mörka och din själ så sårad.” 
Jag fortsätter tänka: ”Men jag vet att du bryr dig. Långt långt inom dig bryr du dig. Så jag hänger kvar, jag fortsätter le, jag fortsätter sprida lite optimism och glädje. Jag är trädkramaren du gör narr av. Jag är djurvännen du hånar. Jag är optimisten du kallar för naiv. Jag är pappan som pratar om kärlek. Jag är den du kallar tok för allt gott jag försöker göra. Men jag hänger kvar ... Så får du hjälpa mig när sprickorna på din mur börjar släppa igenom de första solstrålarna. När du är så som du är menad att vara. En omtänksam och engagerad individ med hopp och framtidstro. En medmänniska.”
/ Daniel Mendoza

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar