lördag 21 september 2013

Gamla jobbdrömmar

Jag har aldrig direkt vart så intresserad av att jobba när jag blivit vuxen (vilket också är anledningen till att jag nu mår kasst då allt och alla runt omkring mig säger åt mig att skaffa jobb) men det är en sak jag var väldigt nyfiken på då jag var liten och det var att bli barnmorska.


Vi kollade väldigt ofta på sådana program förut där man får följa med familjer och barnmorskor under tiden de kommer dit tills barnet är fött o.s.v., ungefär som "En unge i minuten", framförallt jag och mamma. Vi kunde till och med titta på det när vi satt och åt vilket jag nu i efterhand tycker är lite roligt. Ända sedan jag var runt 9 / 10 år var jag extremt faschinerad och vet att jag sade till mamma vid något tillfälle att "jag skulle vilja bli barnmorska när jag blir stor!". Och det ville jag, jag ville det fram tills högstadiet. Där slocknade det på något sätt och under hela högstadiet var jag inställd på mina halvdana drömmar om att bli vetrinär (som var det andra yrket jag velat ha hela livet).

Men de där barnmorske-drömmarna har blomstrat lite igen, speciellt då jag för runt ett år sedan läste om en 15-årig tjej som var helt inställd på att bli det och berättade om vart hon skulle plugga etc.. Problemet nu är väl snarare att plugga upp sig till det för medicin är sjukt jobbigt att studera, och det är MYCKET att studera. Jag som nu utvecklat ett smärre hat för att studera och plugga fasar för att jag aldrig kommer ta steget att ens börja.

Tills vidare fortsätter jag med mina planer om att plugga inom media, men man vet aldrig.
Drömmen finns kvar.

7 kommentarer:

  1. Jag vettefan vad jag vill jobba som. När jag var liten var typ de enda drömmarna jag hade att bli skådespelerska, animerare eller kattuppfödare (vilket jag inte skulle vilja något av i dagsläget, allra minst alternativ 3).

    Jag har funderat lite på vart jag kan försöka sätta min fot i just nu, och det enda jag "kvalificerar" mig för i nuläget är att stå i affär helt enkelt. Det skulle vara ganska schysst att stå i en spelbutik eftersom jag känner intresset för det, men när GameStop la ner är Game i Karlskrona och Växjö närmsta alternativen. Hade jag haft körkort så hade jag gärna jobbat där, speciellt i Växjö ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skådespelare är jag också inne på <3 Fast är inne på allt som har med media och underhållning att göra egentligen. Dans, skådespel, regissör, filmklippare, kameraman, animerare, och allt där emellan.

      Jag skulle dö ut av ett vanligt "packa upp lådor"/"stå i kassan"-jobb. Att stå i kassa och arbeta med äldreomsorg är två saker jag absolut inte vill göra!

      Radera
    2. För att inte tala om fotograferare och foto-redigerare, men där är jag inte lika duktig eller insatt som med det andra.

      Radera
    3. Jag TRODDE jag ville jobba med media innan jag började kulturpiloterna. Men numera är jag bara så himla trött på deadlines inom det och att tvinga fram saker och ting. Det enda jag fortfarande skulle kunna tänka mig är just skådespeleri, för jag finner fortfarande det roligt. Samtidigt som jag gillade att gå media linjen så kan jag inte hjälpa utan att tycka det förstörde min glädje för det en aning. Men det är ändå positivt, för det hade varit värre om jag hade upptäckt det/känt så när/om jag väl börjat jobba med det.

      Äldreomsorg har jag svårt med också. Jag känner mig hemsk när jag säger det, men jag mår verkligen psykiskt dåligt omkring sjuka och äldre (om jag inte känner dem väl. Mormor och morfar har jag inget problem med till exempel, men de är pigga och glada fortfarande. Jag vet inte hur jag känner om 5-10 år).

      Att stå kassa i en butik som är inriktad på t.ex. kläder, spel eller liknande hade jag inte tyckt något illa om. Bara om det hade varit typ maxi's kassa eller så, där jag har noll intresse. Jag gillar att prata med folk, så kassajobb är utmärkt. Packa upp lådor är lite värre förståss tack vare min rygg, men det är bara att bita i det sura äpplet och göra det som behövs. I en mindre affär så är det helt okej tror jag, de har inte så höga hyllor - eller så många för den delen.

      Foto har jag inget större intresse för, även fast det är kul om man får till en snygg bild x)

      Radera
    4. Då är det lite tvärtom med mig då x'D Jag var intresserad när jag började och blev ännu mer inne i det ju mer vi fick göra. Även fast tredje året sög lite.

      Det har inte jag. Är väl snarare att jag aldrig skulle klara av det psykiskt. Dessutom har så gott som ALLA i min släkt på min mammas sida jobbat mer eller mindre med äldre någon gång i sitt liv så jag ville bryta det lite x)

      Jag är så extremt nervig med pengar så hade aldrig klarat av att stå i en kassa, oavsett vilken affär.

      Finns massa små tillfälliga foto-jobb jag kan ta på arbetsförmedlingens hemsida. Dessvärre har alla hittills krävt att jag ska ha körkort och bil, vilket är varför jag inte sökt. Dessutom är kameran fortfarande kass -__- Om det inte vore för problemen hade jag sökt massa foto-jobb just nu och antagligen fått ett eller två och fått in lite pengar. Så jävla sämst..

      Radera
    5. Usch, körkort är ett helvete >__<' Vi får börja plugga lite ihop nu när vi verkligen har chansen. Jag vet inte hur det är med dig och bil, men största anledningen till att jag inte börjat ordentligt är för att den enda bilen jag kan övningsköra med är den dumma fula volvon som jag knappt ser gatan på tack vare huven -__- Jag försökte och letade ny bil ett tag, men utan pengar är det svårt att köpa något vettigt som inte behöver fixas till först :/

      Radera
    6. Jag har inte börjat för att jag är så grymt rädd för att köra T__T' Det är min fobi med bilar och grejer, jag får panik bakom ratten. Att se mig själv ut och köra bland trafik är helt åt helvete borta för mig. Alla säger att nervositeten går att öva bort så det gäller bara att träna som in i helvete sen när jag väl sätter igång.

      Radera